Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvilan. Komedi på vers i en akt af Johan Magnus Lannerstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU PILGREN.
Kom vackert och sitt ned, min hjertans bror, jag beder!
Att krusa vet du sjelf är icke våra seder.
En gammal god bekant visst aldrig krusa bör,
Det är ej krus, men ro, som lagets sällhet gör.
HERR PLANTIN.
Jag aldrig krusat än, nej, syster må .ej tänka,
Det jag med politesse vill uti sällskap blänka.
Det vare långt från mig. Nej, frihet är ändå
Det bästa, som man kan i verlden nånsin fa.
HERR PILGREN.
Det är och blir min sats, att den ej nöje känner,
Som utan sällskap är och utan goda vänner.
Nej, uti detta fall jag har en holländsk smak,
Att tömma sitt qvarter och ha en pip tobak.
Det kan man kalla godt och det kan kallas nöje —
Lät det man bli ett mål för grin och gap och löje —
Och se’n en vacker fru. — Den tiden är förbi,
Selon les apparences4 jag den ej mer får si.
HERR PLANTIN.
Men hör, bror Pilgren, säg, hvar kan din dotter vara ?
Månn’ hon ej komma vill, månn’ hon ej hit vill fara?
Jag henne intet sett på pfver tvenne år,
Men än ej tecken syns, att hon en arfving får.
FRU PILGREN.
Om jag känt Törnen rätt, han derpå spekulerat;
Kanske han redan nu en ättling har formerat.
Blir den sin moder lik, min själ, jag fråga vill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
