Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvilan. Komedi på vers i en akt af Johan Magnus Lannerstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANTIN (läser).
»När man då kommer ner, man sig vid bordet sätter
Med ganska ringa hopp den dagen blifva mätter:
Här sk strömming och kallops samt hafresoppa är;
Om man då kan bli mätt, bäst läsarn döma lär»*.
FRU PILGREN.
Det var för oförskämdt! Jag kan ej längre höra t L
HERR PLANTIN.
Ja! ej allenast det, det stöter äfven örat.
Exempli gratia, om han det satt så här:
» Om man kan fyllnad få, jag läsarns dom begär»_
Månn’ denna mening ej vill mycket mera säga?
FRU PILGREN.
Nej, ingen enda fins, som sådant vett kan ega!
MADEMOISELLE NÄSMAN.
Ja, hela denna strof visst mycket bättre lät.
FRU TÖRN.
Min farbror säkert är en ganska snäll poet!
PLANTIN (läser).
»Hon ropar: ack, det vet min Gud, att ta mig f—>
Så god och läcker mat ej fins i hela stan».
FRU PILGREN.
Nej, det för skamlöst är; hvem hade kunnat tänka,
Det man en sådan skrift har kunnat loford skänka L
Ja, ja! det vet min Gud att, ta mig f—, det sker,.
Det han förutan näpst skall mig få häckla mer.
Nog skall jag laga så, att jag skall hämnad blifva.
Jag hoppas att han nog skall ledsna vid att skrifva.
Och jag som öfverallt det vackra loford fått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
