Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvilan. Komedi på vers i en akt af Johan Magnus Lannerstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR PLANTIN.
Det är för skandalöst att så satiriskt skrifva;
Jag aldrig kan förstå, hur det kan firadt blifva.
Om han dock hade satt: »Förutan smak och prat,
Han glufsar rubb och stubb allt hvad som fins på
fat.»
Jag frågar om det ej skull’ mycket bättre vara?
HERR PILGREN.
Jag svär, om man än vill kring hela verlden fara,
Man aldrig träffa kan ett sådant qvickt geni!
FRU PILGREN.
Jag menar liksom du, att det skull’ fåfängt bli.
HERR PLANTIN.
Så går i verlden till, se den poem jag skrifvit,
Fastän han qvicker var, dock kritiserad blifvit,
Och denne, som bort bli från allas åsyn dömd,
Är ej allenast tåld, men äfven qvicker dömd.
FRU PILGREN.
Ja, lyckan är ju blind; hon sina gåfvor länar,
Som oftast just åt den, som henne minst förtjenar.
Jag aldrig hennes grace har ännu njuta fått,
Bekymmer och besvär ha endast hos mig rådt.
MADEMOISELLE NÄSMAN.
Ja, ja, en hvar af oss får dragas med sin börda.
Knappt nog, att man ändå kan ha tillräcklig föda;
Men det är visst och sannt, att bror Plantin bort nått
En större lyckas höjd än den han verklig fått.
HERR PILGREN.
Min bror, om du vill mig ett vänskapstecken gifva,
Nornan. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
