Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domnarfvet och Borganäs af Herman Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej nådde hvarandra på ett par tum när, i anseende
till järnets sammankrympning under den då rådande
starka kölden. Men vid det ett par dagar senare
inträffade blidvädret utvidgades spannen åter, så att
nithålen, som skulle förena de begge brohälfterna,
passade aldeles ihop och sammanfogningen kunde
verkställas utan svårigheter.
Om man anser nödvändigt, att Domnarfvet, för
att bli en riktig valfartsort för resande, bör, som så
många andra ställen i Dalarne, ega ett historiskt
minne, så kunna vi upplysa, att stället verkligen eger
ett sådant — kanske det äldsta inom hela
Dalabygden. Knappt hundra steg från järnvägsbron, på
södra sidan om elfven, ses några obetydliga lemningar
efter en fordom befästad byggnad. Det är det gamla
Borganäs, Jösse Erikssons residens och det första
fäste som grusades under Engelbrekts befrielsekrig.
Så vidt man kan se, har borgen legat på en i elfven
utskjutande udde, Hushagsudden, samt åt landsidan
varit skyddad af trenne utanför hvarandra gående
löpgrafvar. En stenhop, med tegelgrus och några
kolade bränder, är allt hvad som nu återstår af den
borg, hvarifrån tyranniska fogdar spredo jemmer och
fasa bland Dalarnes folk och hvarifrån, kan man
säga, den tändande gnista utgick, som satte landet
i lågor och räddade Sverige ifrån att falla under
träldomens ok.
Herm. H—g.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
