Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra sommarns dagar många,
göra vinterns dagar få
i det landet nordan på?
Sommardag
svinner hän,
vinterdag
varar än —
ty så falla nornans lotter.
Arnvid skyndade fram, men skuggbilden, som
han trott sig se, var försvunnen. Han kände sig full
af onda aningar för Sommarlide och han intogs af
harm öfver spådomen. »Den skall icke varda
sanning», utbrast han och drog svärdet till hälften.
»Om sommarens dagar snart förgå, skola dock
vinterns lykta ännu förr». Arnvid tumlade till sin säng
och insomnade djupt. Då han vaknade, kände han
sig tung och oredig. Han tittade fram ur sin säng.
Stugan var tom, blott de små piltarne gingo lekande
på golfvet, de ordnade en pall till skepp, satte sin
fostermoders hufvudduk till segel, hade spett till åror
och ett gröt-trä till styre. Sommarlide talade efter
vanligheten, ordnade och befalde. Vinterlide lydde
i stillhet. Hastigt släppte Sommarlide sitt styre och
utbrast: »Fostran vår säger, att vi nu äro sju vintrar.
Hej lustigt, broder, snart äro vi män — vår fader
gifver oss skepp och folk, och så bär det af helt
gladligt till Sikelö, vår moders land».
Vinterlide svarade icke, han log blott svagt och
nickade. »Men det skola vi lofva hvarandra», fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
