Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarlide var hänförd. Huru rikt och fagert var
icke allt i södern. Han kastade sig ned i gräset,
han lyssnade till de okända foglarnes röster, han bröt
blommor händerna fulla och slängde åter bort dem
för att samla nya. Vinterlide gick tyst vid hans sida
och suckade blott stundom. Han såg allt för väl
huru vänt, huru fruktbart landet var, men han
förstod att han ständigt skulle vara en främling der.
Vinden susade, men han tilltalades ej af dess
hviskning; vågen slog mot stranden, men han lyssnade ej
till dess toner med samma tjusning som i hemmet,
blommorna glänste i färgprakt, men de voro icke hans
barndoms vänner. I sin moders land skulle han aldrig
känna sig annat än en flykting och en gäst. Det
blef afton. Några flickor dansade i orangeträdens
skugga, kastanjetterna knäppte, de svarta ögonen
blixtrade och kindernas rosor lågade. Sommarlide
närmade sig, han ville dansa med dem, men de
sprungo undan förskräckta. Dock han upphann dem
snart och förde dem tillbaka med sig. Han dansade
med dem och de logo åt hans klumpiga dans, men
beundrade tydligen hans fagra utseende, hans resliga
växt och ljusa hår. Sommarlide var helt hemmastadd
ibland dem. Vinterlide stod på afstånd och åsåg
deras munterhet. En af flickorna märkte honom. Hon
kom litet blyg, men ändå helt leende och räckte sin
hand mot honom, men han flydde bort och dolde sig
i lundens tätaste snår. Midt under denna fröjd föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
