Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarlide och Vinterlide af –th–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärgård och inåt landet. Ja, der var dalen, der han
växt upp. Hergers gård låg der, skuggad af björkar
och rönnar, och en smärt qvinlig skepnad syntes stå
der uppe på svalen. Var det Lif? Vinterlide tyckte
sig förstå, att det var hon. Ett öfvermått af fröjd
var det för honom att vara hemma — att känna
hvarje sten, hvarje träd, höra vind och våg tala sitt
hemlands språk, helsa hvarje ört som sin barndoms
förtrogne och se sin barndoms leksyster ännu en gång.
Hans hjerta slog hårdt, det svälde af hänryckning,
lian utbredde sina armar liksom ville han famna
landet. Det klang inom honom liksom ett återljud af
de röster, som han hörde tona sig till mötes ur hela
skapelsen. Bröstet arbetade våldsamt, tåren trängde
till ögat och ordet till läppen, han var ej längre stum,
han utbrast: »Vänt är hemlandet, vänast för den
återvändande !»
Sommarlide, som tyst hade följt sin broder,
iakttog honom med undran. Hos Sommarlide väckte
icke hemmets strand samma hänförelse, han jämförde
det med Sikelö och fann det torftigt och färglöst.
Han drog en suck af otålighet; hans tanke flög
tillbaka till hans moders härliga land med dess
blommande lunder, praktfulla palatser och fagra tärnor,
och han suckade åter, men af saknad. Vinterlide
skyndade mot Hergers gård, och Sommarlide följde
honom. Röken steg ännu upp ur rökfånget, och
qvinnan stod ännu på svalen. Hon var hög och
Nornan 1877. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
