Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne Makar af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade varit till sent på hösten upptagen af fejder mot
danskarne. Man fick ej ofta egna sig åt nöjen i
dessa tider, men tog dem desto förnöjligare emot när
de vankades; och stämningen kunde ej varit gladare
vid herr Stens trolofning och bröllop om
midsommarsol lyst öfver ståten. Bland brudens tärnor var kanske
Ermegerd Åkesdotter från Ettak den allvarsammaste,
och det borde så vara, ty hon hade nyss bortlagt
sorgdrägten efter sin fader; men hon lifvades äfven
hon af den glada högtiden och de hurtiga
brudsven-nernas artighet, isynnerhet af den yngste och
hurtigaste bland dem alla: Kristinas käre systerson, Gustaf
Eriksson Vasa.
Brud och brudgum strålade af lycka och fägring,
och allas ögon litade, såsom sig borde, till dem med
hjertans fröjd. Herr Sten bar på trolofningsdagen
en guldsömmad drägt af purpurbrun flöjel med
gyllene bälte och kedja, Kristina en klädning af hvitt
silkestyg med himmelsblå, perlstickad »bårda».
Lagen stadgade att giftomannen och brudens
närmaste anförvandter fingo skänka fyra
brudkläd-ningar, »icke mera»; men andra klädningar månde
gifvas efter behag. Bruden egde rättighet att skänka
bort sina bröllopskläder, men endast »till kyrkor och
kloster, icke till lekare och spelmän». Brudgumens
skyldighet var att gifva »gångare, sadel och betsel,
armkåpa och hätta». Herr Sten gaf naturligtvis allt
detta af utsöktaste slag, och hans fagra brud var ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
