Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vanlands Saga i trenne äfventyr af BIAS - I. I Österväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så som böljorna bultade under isen, så klappade
vikingarnes hjärtan under brynjorna. Med längtan
sågos deras blickar följa flyttfoglarne i skyn. Mätte
på dryckessalens, på frustugans och löftets fröjder,
trängtade de vinterfjättrade hjältarne efter vårens
och hafvets frihet och hastade till den med drakar
kransade skeppsbryggan såsom bin ila till kupans
fluster.
Utmed stranden syntes en rad af tärnor blicka
efter de glade och orolige vikingarne liksom sipporna
i skogskanten blicka efter fjärilarne när de fly ifrån
dem, långt öfver ängar och gärden till hvita liljor
och röda roser.
Men tärnorna litade på sig Sjelfva, och de trodde
sig om att kunna locka tillbaka vikingarne från
söderns gröna lunder och ömma mör. De voro glada
vid skilsmässan och tolkade svennernes längtan till
hafvet såsom kärlig oro vid afskedet.
Mödrar och hustrur och val-mör och älskande
tärnor hoppades att till hösten se de sine komma
åter med ära och byte och stegrad hug och kärlek.
Först i mödrarnas följe gick drottning Vana.
Sin son Vanland följde hon till stranden för att se
honbm draga i hans första vikingatåg.
Hoppfull var hon och glad; och än mera glad
ville hon visa sig i qvinnornas rund.
När ankaren lyftes under vikingarnes sång, och
seglen fyldes med vind, och silkessömmade märken
Nornan 1877. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
