Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Sigurdsro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast tro att han tänkte på den blifvande
hemgiften.
Han tyckte sig liksom neddoppad i en grumlig
pöl af egennytta och låg beräkning.
Hans besök fick således denna gången stämpeln
af en — visit. Han hade förlorat hela sitt lätta,
lediga sätt att vara — sitt glada skämtsamma sätt
att tala. Så mycket var dock i hans läge bra, att
Elise ej var inne, utan ströfvade kring i skogen för
att plocka linnéor, som voro hennes och moderns
favoritblommor, — mamma skulle ej veta det, ty
blommorna skulle bli till en krans, som mamma
skulle ha på sin namnsdag, då de »Gudi lof» denna
enda gång, på mammas och dottrens varma begäran,
skulle slippa främmande. Således voro blott herr
och fru Sigurdsson hemma — ett temligen ordfattigt
sällskap. Herrn teg och gick fram och åter på de
sandade gångarne i parken och frun satt på
verandan, läsande i en bok. Edvin Redin tog plats der.
Han försökte på många sätt att få samtalet i gång;
men herr Sigurdsson var sådan, att man tydligen
såg att han icke ville tala. Det var något som
sysselsatte honom — troligen någon vigtig
spekulation, någon stor vinst eller förlust för banken eller
honom sjelf. Fru Sigurdsson syntes med oro blicka
efter mannen, der han gick fram och åter på
gångarne; men hon sade med ett tvunget smålöje:
»löjtnanten får förlåta min man, han har så mycket att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
