Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Sympatileken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
»Har du patianslekar, snälla Elise?» frågade hon,
»så skola vi draga sympati, som min gamla dadda i
tiden (hon har lärt mig leken) lärde mig, då jag var
liten. Sedan har bröderna och jag ofta lekt den och
— är det ej besynnerligt, August och jag fingo
nästan alltid samma färg och samma kort — och det
betydde något! sade daddan; men som vi voro
syskon, betydde det blott, att vi höllo mest af
hvarandra — och det var sant — jag håller ännu af August
mera än alla de andra tre tillsammans. Att ha
bröder i skolan är ej behagligt. De äro så lärde
med sin latin och sina utanlexor och vilja spela
despoter.»
Patianslekar funnos; ty direktörskan lade patians
dagen i ända, och Sjelfva bankdirektörn föraktade icke
detta stilla nöje.
»Nu», fortfor Metta Plinander, af alla krafter
blandande kortlekarne, »är hela saken den, att så
många kort utläggas som vi äro många till; sedan —
ty det skall vara slumpen som afgör allt, — tar hvar
och en ett kort, men visar det för ingen förr än jag
ropar halt, »sympati», och då får man se om det
finnes några som ha lika kort både till färg och valör
— det må ni tro händer inte ofta det och betyder
något, sade daddan.»
»Nu äro vi fjorton — ja, du lilla parfvel får
vara med», sade hon till assessor Knutbergs tolfårige
gosse — »vi ha brist på kavaljerer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
