Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Sympatileken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Således mamma — åh ja, det är väl också
vanligen mammorna som fa förtroendet om sin flickas
hjerta.
En vecka förgick och beständigt föreföll det
Elise som hon bedroge sin mor, fastän hon verkligen
ej hade mera att förtro henne än att Edvin och Elise
fatt hvar sitt hjerter ess i sympatileken, och att detta
kändes så underligt — och att hon icke var ensam
om denna underliga känsla —, och att Redin tänkte
som hon, fastän han ej sagt ett enda ord.
Det är på det hela obegripligt huru och på hvad
sätt ett par, som älska hvarandra, utan ord, utan en
bokstaf, knapt en blick, meddela hvarandra allt. Det
liknar det sorts meddelande, som dufvorna ha då de
kuttra, och den lilla, idoga myran då hon med sina
pannspröt vidrör en annan.
Således fans det mellan Edvin och Elise en
ganska redig öfverenskommelse innan någon af dem
sagt ett ord; ty det enda, som för andra kunde röja
förhållandet, var att de begge föreföllo besvärade af
hvarandra.
Slutligen blef dock saken så klar för dem begge,
att Edvin, utan alla preludier tyst frågade Elise: »får
jag tala med mamma?»
»Ja», svarade Elise i hastigheten, utan att ens
hinna att rodna öfver sin bekännelse.
Och Edvin talade vid mamma, som ej tycktes
blifva det allra minsta öfverraskad. Modersögat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
