Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några dagar hin sidan Sundet af Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det hunger? Jag vet det icke. I förra fallet
var det ett ämne som jag afsvurit; i senare ett som
jag ej mäktade göra intressant. Jag vände dem
ryggen i stilla förtviflan och gick hem.
Der mötte mig ett bref med Ystads poststämpel
och med en välkänd utanskrift, som, ensamt den,
mäktade att för ögonblicket förjaga alla
bekymmersamma tankar. »Nu litar jag på,» skref bland annat
min väninna i sitt bref, »att du håller ord och
kommer hit i sommar. I stället för att ’hålla kalas på dig’,
röfva vi dig med till Köpenhamn och se oss om der
så länge vi ha lust. Sedan kan du frikassera
intrycken och servera dem för allmänheten, om du vill.»
Läsaren finner att det gick mig likasom mannen
som sökte efter lyckan: hemkommen från min
fruktlösa vandring, fann jag henne sittande på min egen
tröskel. Den nyckfulla sköna! Jag tryckte brefvet
till mitt hjerta och utbrast: »räddad, underbarligen
räddad; jag skall ut och resa, och Nornan skall
ha en reseskizz, så pass jag mäktar åstadkomma den.
Och si — här är den!
Somliga menniskor bruka gråta när de skola ut
och roa sig. »Hvem vet när eller om vi återse
hvarandra!» snyfta de mot vännerna. Som om man
någonsin visste det från den ena dagen till den
andra, om man också har dem vid sin sida! Nej,
allt har sin tid; när man skall roa sig skall man
se glad ut, annars är bättre att stanna hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
