Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några dagar hin sidan Sundet af Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Söderström, hade här sitt ärofulla hvilorum,
framför hvilket vi dröjde en stund med rörelse, innan
vi fortsatte vägen till Frederiksbergs Have, en
förtjusande anläggning med majestätiska träd, yppig grönska
och genomskuren af kanaler, i hvilka svanor summo
fram och åter, den ena helt moderligt med ungen
på sin rygg, värnande den lille med sitt vingpar,
hvilket omslöt honom likt en perlemorsnäcka och lät
endast det gråduniga hufvudet och ryggen sticka
fram.
I den zoologiske Have, som vi nästa dag
besökte, och som var i alla hänseenden utmärkt väl
vårdad, hade vi stort nöje af att betrakta alla
praktexemplaren af djur, från lejonparet med dess treflige
unge, »lille Hans», den vaktaren ruskade och lekte
med som om det varit en hederlig gammal dogg,
hvilket han också närmast liknade, ända till
tornsvalor och myrslokar. Aporna, af hvilka fans ett
»vackert urval de fulaste fysiognomier», hade sitt
eget hus, deri de krumbugtade sig och grinade
möjligast vedervärdigt för att betyga oss sin glädje öfver
vårt besök. De räckte till och med ut sina svarta
händer genom gallren, men vi aktade oss att fatta
dem. Katalogen varnade oss att gå för nära och
upplyste att de klädespersedlar, som aporna möjligen
kunde nappa till sig af de besökande, sönderrefvos
och smulades i bitar utan minsta aktning för
eganderätten. Ja, den store babianen hade till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
