Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamle vid julgranen af Fjalar, ill. af C. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur hans ögonlock vi kysste
Och de röda läppar små?
Mins du, med hvad himmelskt nöje
Du vår älskling slöt i famn,
När han log sitt första löje,
När han jollrade ditt namn?
Mins du, hur bekymren veko,
Hur du log, odödligt säll,
När hans skratt ett klangrikt eko
Väckte i vårt stilla tjäll?
Skrattet tystnat, läppar röda
Bleknade så snart också.
Ännu dina tårar flöda,
Arma moder, varmt som då.
Pilten, som vi ville värna
Som vårt hjertas bästa skatt,
Slocknat likt en älsklig stjerna
I en stormig vinternatt.
Matt han bad oss granen tända
Liksom förr i julesal,
Och vi måste bort oss vända
Tor att dölja hjertats qval.
Hur små hvita händer sträcktes,
Hur den bleka, munnen log,
Tills hans ögon stilla släcktes,
När det sista ljuset dog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
