Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alida af Marie Sofie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Hvarför, gamle dåre, lät du ungdom och
fägring så tjusa dina sinnen att du gaf din son ett
barn till fostrarinna. Icke hennes utan ditt är felet
att gossen icke vann en mor; du ställde fordringar
på henne, dem hennes ungdom ej berättigade dig
till.»
Det glimmade något i ögonen, man hade
kunnat frestas antaga att det var en tår, i fall man
vågat ett dylikt antagande om den kalle och stränge
juristen.
Medan fadren vid sjöstranden återfann sitt barn,
hade Alida fullbordat sin toalett och inträdt i det
rum, der de i föreställningen deltagande skulle
samlas. Man hade ej underrättat henne om
justitie-rådets ankomst och hon tänkte icke alls på honom,
då hon strålande vacker kastade en blick omkring
sig och fann att ingen mer än Arvid, iklädd en
ståtlig riddarskrud, ännu infunnit sig. Hon helsade
honom med ett blidt leende. »Riddaren anstod
henne», sade hon skämtande, ett skämt som Arvid
besvarade med att han böjde knä för Alida och
förklarade att hon var det fullkomligaste i skönhet
och behag han någonsin skådat.
»Stig upp, herr riddare», utropade Alida
skrattande; »det der granna talet hörer alls icke till
ro-len, ty i en tablå är man stum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
