Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten Jonas Trygger af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tan var ett mörkt, unket kyffe, som fick sitt ljus
från skylightet, der en gammal kompass
melankoliskt satt och dinglade för sig sjelf i höjden. Den
enda prydnaden utgjordes af en målning i vattfärg,
föreställande skeppet Gefion för fulla segel (snarlika
en samling uppblåsta kyrkenglar) gående ut ur
Venedigs hamn med en ofantlig gondol på ena sidan
och en gammal doge på ett onaturligt åbäke till
stol på den andra. Men Jonas hade endast ögon
för diverse kallt salt kött och fläsk, som stod på
en sliten vaxduk jemte en samling skeppsknallar,
hårda som gatstenar. (Kaptenen bestod sig sjelf
bättre bröd, som dock visligen låstes in i hans
privatskåp.) Anrättningen stötte på torrskaffning. Men
midt ibland detta låg makrillen färsk och läcker, i
all sin gala utgörande en vacker illustration till det
bekanta spörsmålet »Quid Saulus inter prophetas?»
Hå hå, hvad den såg för innerligen rar ut! Jonas
gick omkring den, helsade på den, läste för den,
smackade åt den och gjorde de värsta bondgrin den
vördiga kajutan någonsin upplefvat. Han strök sig
upprepade gånger om magen, ända ned på de
bec-kiga byxorna, tog slutligen en bit fläsk, knackade
sönder en knalle mot durken och knaprade med
ursinnig ifver. Annars gick den nog rned, så hård
den än var, men nu var det fåfängt. Han vände
på makrillen och inbillade sig äta af den, men det
smakade ingalunda fisk. Han gick ifrån den och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
