Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortunas kapten I. af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta tydde på öppet myteri. Manét förstod,
att Wiger nog hade flertalet af besättningen på sin
sida och var för klok karl att ensam vilja gå
bröst-gänges till väga, änskönt fast besluten att göra allt
för kaptenens och de öfrigas räddning. »Som du
vet Wiger», svarade derför Manét, »är jag inte
kaptenens gullgosse och för min del kan han gerna få
sitta der han sitter. Men skall jag navigera skeppet,
så fordrar jag, att ni nu genast hala upp i
styrbords brassar och lägga henne till vinden, ty jag går
i god för att med den galna kurs vi nu styra, få vi
aldrig se skymten af Malaccasundet.»
»Well styrman, ni skall få göra som ni vill med
kursen på sjön, bara vi få styra kurs på flaskan eller
hur, pojkar?» Detta baccanaliska åskådningssätt
behagade dem så mycket, att vid midnattsvakten ingen
brydde sig om rodret, som togs af Manét.
Besättningen primade i skansen, uppradad kring den stora
kopparbacken, som för tillfället var fyld med något
betydligt kärare än den evinnerliga ärtvällingen.
Styrmannen hade fiffigt nog vetat begagna det ögonblick
då ruset ännu var godmodigt, till att låta vända
skeppet och Fortuna stäfvade nu med god fart
tillbaka mot den punkt, der hennes kapten antagligen
borde befinna sig.
Det skulle föra mig för långt att närmare
be-skrifva genom hvilka manövrer och finter det
lyckades Manét och kajutvakten att få jullens besättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
