Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad månstrålen förnam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förskönades deraf, log han och utropade, just som
han dröjande vandrade hän öfver ett fridfullt
landskap: »det är ändå skönt att vara en af de mäktige
på jorden!» Men liksom hade han vidrört en lätt
dallrande sträng i naturen, förnams en sakta
hviskning i den stilla natten: i>hvem är mäktig pä
jorden?» Ja, så lät det likt en susning genom de
majestätiska skogarne, hvilkas träd sträfvade allt högre
och högre utan att ens kunna nå de ilande skyarne,
som, trötta vid sitt kringsväfvande lopp, sjönko till
jorden, såsom millioner glittrande perlor. »Hvem
är väl mäktig?» sorlade de rastlösa bäckar och
rännilar, som förgäfves sökte uppfånga mer än en flygtig
bild af de sköna blomster, som stodo omkring och
nickade åt dem.
»Ja, hvem är väl mäktig?» upprepade ekot.
Månstrålen dröjde lyssnande. Hvarifrån kom
denna sorgfulla stämma, hvem tillhörde hon? Han
måste ha reda på den hemlighetsfulla, derför
började han ett ifrigt sökande, tittade in i
bergsklyftorna, inträngde i snåren; förgäfves! Allt längre och
längre bort hörde han rösten. Han företog en
formlig förföljelse efter den okända, men hon tycktes
alltjemt vara före honom. Det ljöd nu högre och
likasom gäckande: »ja, hvem är väl mäktig?»
»Det äro vi!» utbröto luftandarne, störtade fram
med dånande fart och vräkte omkull allt, hvad de
kommo öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
