Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnessång öfver Frans Michael Franzén af Xavier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot morgonrodnaden, hvars rosenskimmer,
Förr än dess färgspel hunnit gå förbi,
Han låna tycktes för sin poesi.
Hvem har förstått att skildra så, o hvem?
Den sällhet, hvilken bor i ömma hjertan,
Som älska, älskas, i ett lyckligt hem,
Der fröjden är gemensam, liksom smärtan;
Der kärleken och hjertats tysta frid
En skyddad, vänlig fristad funnit,
Dit dånet utaf verldens strid
Än aldrig med sin oro hunnit.
Och när han lät sin lyras ljud
Som lofsång stiga upp till Gud,
Hur sången då på englavingar,
Allvarligt mild och heligt skön,
En rörande, fast enkel barnabön,
Mot ljusets hem, mot stjernorna sig svingar.
I ädel tålsamhet, försonligt blid,
Han stod midt i en upprörd, stormig tid:
Hans tonart bildade ju öfvergången
Ifrån det tidehvarf i svenska sången,
Som glänste kring den tredje Gustafs tron
Och sina lyror slog uti hans glada dagar,
Till ett, som följde andra diktens lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
