Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortunas kapten II. af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså» suckade kaptenen, gnisslande af smärta,
men tydligen med uppklarnadt medvetande. »Ja, det
är bra för er det, men jag har fått nog. Ser ni»,
pustade den döende, »nog hörde jag de hviskade
om den rysliga pesten der borta i Smyrna, men
aldrig trodde jag den lumrat sig ända hit.
Alltsammans är de fördömda säckarnas fel, anamma dem,
Uff! Gå härifrån, löjtnant», fortsatte han allt mattare,
»annars blir ni smi—smittad. Kanske ni är det, det
tar i en handvändning, må ni tro; jag tycker ni
redan ser ut som ett döö—dödt lik.» Här uppgaf han
ett genomträngande skri, föll tillbaka på kudden
och man hörde blott »de fördömda säckarna»,
besynnerligt nog på flytande fransyska.
Löjtnanten störtade till den dödfulle Baudry,
som snarkade så att taket rättvisligen bordt ramla
ned, men fick ej lif i honom, och raglade derpå som en
drucken uppför kajuttrappan på däck, der allt var
i det största virrvarr, till följd af den dit framträngda
förfärliga lukten och de lika hemska nödropen så
väl från kaptenen som ur styrmannens hytt, der finnen
höll ett rumor, hvilket kom håren att lägga sig
baklänges på den gamle tjutande skeppshunden Snappe.
»Hala fram båten och låtom oss i alla helgons
namn genast lemna detta fasans stinkande hemvist»,
snörflade sekonden matt, »och skicka ner ett par man
efter den olycklige Baudry, som jag fruktar redan
känner oset af skärselden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
