Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåga mot »landets Sulthån» och föra honom fången
till Stambul. Gå!»
Djemil Påschå, som väl kände, sedan sin
vistelse i Syrien, hvem denne »Sulthån» var, hade icke
annat att göra än att åtlyda den gifna befallningen,
som också genast telegraferades till Storviziren med
alla nödiga förklaringar. Innan vi följa
händelsernas gång, skola vi fästa en blick på Nimr el-’Adwåns
märkliga historia.
Ehuru liten till växten och af en obetydlig
familj, lyckades han dock att, genom okufligt mod och
stor förslagenhet, skaffa sig anseende i el-Belqä eller
trakten öster om Jordan och Döda Hafvet. Efter att
hafva gjort några goda byten på razzior blefvo
äfven hans förmögenhetsvilkor bättre, och han kunde
samla kring sig en skara käcka och stridslystna män,
som lydde det minsta ord af honom. Razziorna
utsträcktes; bytena förökades; anhängare kommo från
alla håll. Inom få år var Nimr el-Adwån i spetsen
för en stam, som tog hans namn och som förde
krig mot de andra beduin stammarna. Lyckan var dem
nästan alltid gynsam. Nimrs namn var nu fruktadt
och äradt långt ned åt Arabien och fjerran upp åt
Aleppo. Hans största lycka var dock att ega flera
söner, som kämpade med honom och som i sin tur
bildade kring sig ett följe af bepröfvade och tillgifna
krigare. Nimrs döttrar voro heller icke vanslägtade;
de följde bröderna i fejderna och uppmuntrade dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
