Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chån frågade, om man icke, för att göra mera plats,
kunde få flytta ut lansarna, bössorna och sablarna,
som beduinerna stält ifrån sig i hörnen då de
in-kommo. »Nu skola vi göra fantasia och hafva
roligt», förklarade han, »låten edra vapen stå
deru(an-för, så kunna danserskorna få bättre rum». Ingen
hade något att invända deremot, icke derför att hvar
och en icke gerna ville hafva sina vapen bredvid sig,
men en beduin, då han kommer till en stad, är ett
barn, med hvilket man kan göra hvad man vill.
Han är bortkommen och törs icke motsäga. Såväl
Nimr som hans följeslagare skämdes bokstafligen för
att icke gå in på Påschåns begäran. De hade ju
åtnjutit en så stor gästfrihet, som de icke ville löna
illa. Men mer än ett öga följde ängsligt de kära
lansarna, då tjenarna bortburo dem och satte dem
bakom dörren i det yttre rummet. Den, som i detta
ögonblick gifvit akt på Påschåns anletsdrag och det
uttryck, som der dref sitt spel, skulle hafva förstått,
att en glädjekåre genomgick hans sataniska hjerta.
Sulthånens önskan var nu nära att uppfyllas, men
hederns och ärans lagar skulle skändas af en niding,
fostrad i likars skola.
Sagoberättaren afhördes under tystnad, blott då
och då afbruten af något enstaka utrop af beundran
eller motvilja. Danserskorna hänförde något mer
sina åskådare, som dock icke blefvo fullkomligt
intresserade förr än sångerskorna börjat framtrolla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
