Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning skulle hafva gjort. »Jag skall bli fri» tänkte
han i Nablus, »lejonet kan smekas, men det låter
ej kasta sig i bojor länge.» Natt och dag redo
de i sporrsträck och bytte hästar på de af Amma
bestämda platserna. Utan att någon anade det,
åter-kommo de till de sina, som med .ändlöst jubel
mot-togo dem. »Än en gång skola de se mig», sade
Nimr. »Och jag skall följa dig», tilläde Amina,
som af sina vänninor betraktades med ännu större
stolthet efter denna stora bragd.
Då fängelset om morgonen fans tomt, blef det
uppståndelse i fästningen och guvernörens seralj.
Man tordes icke inberätta det skedda till Stambul,
der intresset för fången sedan någon tid hade aftagit.
Kriget pågick som bäst och skingrade herskarens
tankar. Väktaren och de vakthafvande soldaterna
inkastades i fängelse, derifrån de dock snart utsläpptes.
Att sätta efter beduinchefen var icke möjligt; ej heller
fans det soldater dertill. Så kom en dag underrättelse
om, att »Hafvets Sulthån» tagit lifvet af sig i sitt
gyllene gemak. Han kunde nu ej mer på jorden
trakta efter Nimrs lif eller känna sig förnärmad öfver,
att det i hans rike fans en ädel och fri man, som
en vänlig europe kallat, i ett ögonblick af skämt,
»Landets Sulthån». Med denne får han kanhända ej ens
den äran, att i trädgårdarna derofvan sitta vid
stranden af floden Kautser och famna, i en evig glädje,
de alltid unga Hurierna och insupa doften af de
Nornan 1882. A ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
