Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golfvet i riksdagsmannens stuga? — Din galenskap
går och spökar genom hela pjesen. Kanske vill du
ha någon af teaterstäderskorna, som går och torkar
upp efter lilla »dossen» hvar han går?»
Det hånfulla skämtet var till stor del berättigadt,
ty den tiden betäckte inga dyrbara mattor golfven i
de finare gemaken å scenen, utan den mer eller
mindre välskurade tiljan tjenstgjorde både såsom
gräsmatta och kammargolf. Med ett ord, den illusion,
Georg Dahlqvist sade sig vilja rädda, gick ohjelpligt
förlorad genom ett dåd, som likväl endast hade en
svårare snufva till följd för den starke mannen.
Men vid nästa representation var den vådliga
sån bannlyst från kulisserna, och konstnären fick
nöja sig med att blöta sitt mörka hår och dugga
sin kavaj på ett sätt, som framkallade endast ett lätt
perlregn kring den räddade flyktingen.
»Jag kan aldrig spela den scenen med samma
känsla som förr», bedyrade skådespelaren. »Jag
skulle önska att man ledde hela Norrström in i
huset, för att man en gång kunde få störta sig ned i
naturliga vågor, i stället för att paddla sig fram
bland såna der papperskörkskrufvar.»
En annan gång då vi spelade tillsammans i
Calderons »Lifvet en dröm», han hjeltens och
hufvud-figurens roll, jag gycklarens, beklagade han sig un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
