Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tragikomiska tilldragelse, om hvilken Orvar
O dd på sin tid och för en cirka tretio år sedan
gjorde en humoristisk skildring i Helsingborgsposten,
har säkerligen nyhetens behag för de flesta läsare,
så mycket mera som jag låter Dahlqvist med egen
mun beskrifva sitt äfventyr:
»Jag hade tröttnat vid kamratskapet och den
ideliga delningen af inkomsterna; jag gjorde en
solotur, endast åtföljd af min perukmakare, som skulle
öfvervaka mina kostymer, mina många peruker och
olika lösskägg, samt dessutom vara mitt sceniska
biträde, om så skulle behöfvas.»
»Sceniska biträde?» sporde jag. »Men hade
»din perukmakare» då öfvervunnit sin olyckliga och
permanenta heshet?»
»Han spelade naturligtvis endast stumma figurer.
Hans glansroll var fadrens skugga i tragedien
»Skulden», i hvilken jag spelade grefven, brottslingen,
mördaren. Nå, allt var bra förspändt. Jag hade
en hjelplig pelaresal och jag hade beordrat förste
vaktmästaren att ställa ett gammalmodigt väggur mot
en af pelarne och klockan på fem minuter före tolf.
Han hade snokat upp en blåmålad, hög
tornbyggnad med guldinlägg och af ett egendomligt
antikt utseende.
»Bravo, min käre vaktmästare»,
komplimente-rade jag. Men går den der klockan också i fem
minuter, ty vid midnattens tolfslag skall min mördade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
