Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delser, och många äro också de, som fallit offer för
sådana djerfva försök.
I stället för att säga: »burit spiran», trasslade
en scenisk artist en afton in sig i följande komiska
omeningar: »spirit buran, — spurit biran, nej, birit
spurran», — hvarefter han under förtviflan vid
publikens skratt helt enkelt teg och dermed afslutade sitt
vältalighetsprof, lemnande åt kamraten att reda sig
utan replik, så godt han kunde.
Man skulle kunna omförmäla många dussin
exempel på slika olyckliga missägningar, men jag vill
anföra endast ännu ett såsom bevis på den
förskräckelse, den förvirring, som hos en mindre scenvan
aktör kan uppstå vid minnets och tungans förrädiska
sammansvärjning.
Vi hade en sufflör, som någongång under sin
ledighetsperiod från tjenstgöringen vid lyriska scenen,
hugnades med utmärkelsen att vid talscenen få spela
någon mindre betjentroll. Stämman var mycket
beslöjad och anlagen för scenen ovanligt små. Icke för
thy åtnjöt han en gång äran att spela rollen af en
rapporterande officer i »Ferdinand Cortez».
Kuriren skulle, så vidt jag minnes, framföra
ungefär följande ord: »En talrik, härstark flotta har
nyss anländt till stranden. Chefsskeppet bär
prinsessans porträtt i sin akterspegel».
Regissör Kjellberg, som egentligen borde ha
hetat Skälmberg, och som aldrig försummade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
