Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Katarina, hon vann af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Kristian var en makalös skräddare och
därtill så var han den ende i socknen. Han var
karl till att sätta sväng på både tröjor och byxor
och’ lif stycken och på kjortlar med, så han var,
antingen de skulle vara af vallmar eller af skinn. Och
så var han allt i ^jälfva värket en snäller och goder
karl och det sade han om sig själf:
»Jag har aldrig varit onder i all min tid mer,
än då Anders på Lyngen knackade ut pipan i håret
på mig, det tyckte jag inte riktigt om.»
Och så mycket var det, så fast Kristian inte
var någon justament granner karl, så skulle han ändå
kunnat fått sig hvilken däga eller änka som hälst.
Och där var många, många på ställena, som läto
honom smått förstå, att han kunde få stillastad. Ja —
ja, han sade la inte nej, så han inte gjorde, men
inte sade han ja häller. Och så lefde han sin tid
ogifter, för fria själf, det kom han sig rent inte för
och så visste han med, att om han tog en, så blefvo
alla de andra toppande galna.
Men så bodde där två gamla däger på
Högaslätt. Det var la bara ett torp, de hade, men de
bärgade sig bra ändå, dessa bägge dägerna, för de
kunde föda två kolif och tio — tolf smalar
(småkrea-tur, får eller getter). Och där till så hade de en liten
julagris allt då och då, för se, ett hus utan fläsk är
detsamma som en kyrka utan präst. På det lilla
viset så listade de sig godt och lefde väl tillhopa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
