Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Katarina, hon vann af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.hörde hon bara på den granna sången. Och hon
blef så varm, så hon kunde inte hålla sig nära vid
fyren; och hur hon flytte sig och flytte sig, så kom
hon ända fram till storabord. Hon kände sig till
sinnes, som om hon hade velat ta Kristian om
halsen och ge honom en kyss.
»Sjutt!» sade det just i detsamma borta i
spi-seln, och så stod flottet på pannejärnet i full låga.
Kristian satte tonen i halsen, och Anna Katrina
satte af som ett blikster bort till fyren och häfde ett
grytelock öfver pannejärnet. ‘
Det var likasom litet harmligt, det där; för de
bruka säga, att det bådar oväder, när det tar eld
på pannejärnet.
Men nu var det inte tid till att tänka på
sådant. Anna Katrina lyfte pannejärnet af elden och
lade en säksling (ett sjättedels öre) under hvar fot,
när hon ställde det på bordet framför Kristian. Ser
hon ville, kan veta, visa, hon hade styfvern i huset.
Så lade hon fram en grantabrödskifva tvärs öfver
kakan. Bränvinsflaskan med Karl den tolftes namn
fick la också fram, och Anna Katrina slog upp i ett
horn och sade:
»Där, Kristian!»
Han sade inte nej, han, utan han tog
hvässa-ren och harskade sig med och det riktigt ändå. Sen
gaf han sig ihåll med pannejärnet och krusa sig lät
han, men han gjorde också godt skäl för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
