Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Katarina, hon vann af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då blef Johanna Marja så ked (ledsen) af det,
så hon ville ända ta till att gråta, och så sade
hon:
»Får jag inte säja allt, hvad jag vet, så tör
jag inte vittna; för jag vill inte stå här och svärja
bort mig.»
Domaren kunde la nu inte annat,. än han
nickade åt hänne, och så fick hon vittna rent som hon
ville.
»Jo», sade Johanna Marja, »så satte jag mig
på mjölkestolen, men den är så ohällig (otreflig,
illavulen), för det ena benet är löst, så rätt som jag
sitter där, så sätter jag mig rätt ner i båsen och
håller ända på att slå ut hele mjölkaslicken, jag
har i byttan. Men se, jag är la så försigtig jag
kan; för än har jag inte slagit ut en endaste droppe.
Så när jag hade mjölkat, så gaf jag korna och så
gick jag in i köket med byttan och silade mjölken
och jag silade både i det stora rosiga lerfatet,
karma-fatet ändå, som är sprucket i brädden — det spräckte
den räliga hinstedägan (flickan i granngården) ändå
en gång hon var hemma och hjälpte mig i
slåt-tan, för hon skulle bära fram det och så stötte hon
fatkanten emot bordkanten, och jag ville då inte
haft den skadan för mycket godt — men hur var
det nu? — Jo, så silade jag i ett stort tennfat med.
Sen satte jag mjölken på en hylla, för det har jag
alltid brukt, för jag vill gärna ha det renligt, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
