Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga fiickan reste sig hastigt, skyndade
fram till gubben och sade vänligt, fattande hans hand:
»När hon spottar på dem, käre Anders! Det
vill då säga när hon uttrycker sin vrede eller sitt
förakt ? »
»Nej, tvärtom, när hon slår sig i ro efter
stormen eller svallet. Har ni sjelf ej hört det fröken?
. . . då böljorna lägga sig och det emellanåt stänker
upp vatten på grunden.
Sofie rodnade lätt; hon kände sig träffad af den
gamle fiskarens ord. En svallvåg hade verkligen nyss
gått öfver hennes själs grund, men den hade redan
dragit sig tillbaka, endast litet »stänk» återstod.
»Sitt ned Anders och var hjertligt välkommen!»
hon sköt fram en stol, »det är länge sedan vi sist
träffades. Hvad nytt eljest? Jag kan berätta er
något, jag; jag väntar främmande om några dagar.»
»Vore väl om noten droge in något till dess;
sälarne göra så mycken skada på fångsten.»
»Ja, de äro ju fiskare äfven de och lefva af
hvad de åtkomma. På samma sätt göra kålmaskarne
och sparfvarne i min kryddgård. Men jag vill tacka
er, käre Anders, för er välmening, det vore ej första
gången ni försåge köket här med färskmat. Men ni
frågar ej hvem jag väntar?»
»Åh, det kan väl aldrig vara ...»
»Jo, det är det visst, Anders! Just Lullu är
det som kommer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
