Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarskörd. Av Toivo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arvid. »Man skulle kunna tro att de voro en
annan sorts menniskor.
»Ja, vanan är halfva naturen. Den som vistas
i en ödemark glömmer bort att tala. Det är
bevisadt ...»
Här kommo de in på ett ämne som grenade
ut sig ända till Darwinismen, och de glömde bort
»den andra sortens menniskor», som omgaf dem,
för att med den store forskaren söka den felande
länken.
Johan såg fundersamt efter de båda paren.
Fröken Holm der hon varsamt banade sig väg mellan
höstackarna, upplyftande sin broderade klädning
så de högklackade skorna syntes, medan hon
uppmärksamt åhörde Arvids lärda framställningar, och
Almas ljusa gestalt, der hon sprang undan för löjtnant
Berger, som gjorde fåfänga anfallsförsök mot
den tomma korgen.
»De’ ä’ fina fröknar», sade han till Stina.
»Tror jag!... ville du jag vore sådan?» Hon
knöt duken fastare under hakan medan hon talade.
»Nä-hä!» Det lät mycket bestämdt. »Då lönte de’
inte att sträfva för att få ihop stugan. De’ ä’ inte
så långt dit ska’ ho’ tro», tillade han triumferande.
Stina svarade ej. Hon var mycket röd, men
det hade hon nu varit hela tiden.
Johan böjde sig fram emot henne, han tuggade
ifrigt ett halmstrå och såg brydd och litet orolig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
