Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En landsvägsfärd i Pyrenéerna. (Reseminne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemligheten af den raska lunken, som i Sverige
hade varit en ren omöjlighet, kom jag ej att tänka
på förr än längre ned i backen. Den bestod
naturligtvis i den der bromsinrättningen, som jag nyss
omnämde i förbigående, och som i Frankrike finnes
på alla vagnar men hos oss ännu är temligen
sällsynt.
Man kan göra sig en föreställning om backens
längd, då jag nämner, att det tog en hel timme att
komma utför till dalens botten, oaktadt hästarne hela
tiden sprungo i rask lunk. Att köra uppför lär taga
fulla tre timmar.
Nedkomna i dalen åkte vi en stund genom en
leende, yppig natur, och hur de höga fjellen rundt
omkring oss togo sig ut här nedifrån, låter lättare
tänka sig än beskrifvas — och så foro vi snart in
i den lilla staden Arreau, en äkta sydländsk
bergsstad i den mest pittoreska stil: trånga slingrande
gator med gamla roliga hus, hvaribland många med
spetsgaflar mot gatan, förtjusande bergterasser med
små byggnader tornande som örnnästen öfver
hvarandra, och längs igenom staden en klar fjellström
brusande och forssande med stort buller. Ja just
vid stadens torg, som vi snart foro öfver, bildade den
ett ordentligt vattenfall. Gatorna hvimlade af folk
af sydländsk snitt och mörklagd hy, men i glada
färger och med glada leenden och alla nyfiket
gapande på oss. Klockan var nu 7 på aftonen: man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
