Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutad lek af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124
för sent, och i deras hus skulle ingen sådan skandal
inträffa. »Tro mig, dina föräldrar se klarare än du
i den här saken.»
Så blef Mean ensam igen.
Det var kanske så som modern sade. Ingen
hade tvingat henne. Hon hade bäddat åt sig sjelf.
Men hon förstod inte då.
Hon hade gjort bra dumt i att leka och rasa
på det viset. Nu var leken slutad — slutad!
Men hur var det möjligt? Hur hade hon kun-
nat glida in i allt detta, som nu höll henne fången?
Hon hade ej känt det förrän nu, hur hela verlden
vexlat färg på sista halfåret. Denna julafton var som
en hälsning från henne sjelf, från lilla trollet, från
den yra, barnsliga, tanklösa, lyckliga flickungen.
Barnslighet, nycker! hade modern sagt. Och
otacksamhet sedan, den svartaste otack! Hon hade
fått en fästman, det plägade andra flickor vara glada
öfver.
Hon skulle nog bli glad, hon också. Bara hon
hunnit vänja sig.
Man måste ju bli lycklig när man lyder sina
föräldrar. Måste man inte?
Men — syster Alma . . . ?
Åh, har Alma någonsin sagt att hon inte är
lycklig? —
Grosshandlar Müller hade fört lif med sig in
till sällskapet der ute i salongen. Innan han kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
