Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardag af Mathilda Langlet till P. D. Holms tafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134
Allt är så stilla, knappt i lunden
Ett löf för vindens flägt sig rör,
I fjerran klockors klang man hör,
Fromt manande till sabbatsstunden;
Det är som uppå deras bud
Sig allting klädt i högtidsskrud.
Det är som om naturen skulle
Sin sabbat fira, hon också,
Som hvarje sten med mossa på,
Och hvarje blomstersmyckad kulle,
Blef altare och predikstol,
Och solen evighetens sol!
Och klappar så ett menskohjerta
I denna leende natur,
Och går kanske en suck derur,
En suck af vemod och af smärta,
Och faller då en bitter tår
För sorg, som ingen vän förstår:
Då kommer trösten med detsamma
I tanken på att Han, som så —
Hur solar och hur stjernor gå,
Hur verldar ifrån verldar stamma —
Har ordnat från begynnelsen,
Han styr och leder allting än.
</poem>
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
