Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök hos doktor Westerlund. Af Lea. Med porträtt af dr Westerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en deltagandets suck, egnad så mycket
arbete och försakelse, går man sjelf in i hotellets
matsal och äter sin goda middag, hvarefter man egnar
några stunder åt en lätjefull hvila och ytterligare några
andra åt att bese staden. Det är snart gjordt. Den
liknar ungefär alla andra småstäder, om man
undantar att den i förhållande till sin litenhet har ett
ovanligt stort torg och en ganska vacker kyrka. Det
omnämda hotellet är en tredje märkvärdighet. Ingen
sjukling lär innerligare önska sin helsa och kraft åter
än hotellvärden säkert önskar att doktor Westerlund
må få behålla sin, och det är helt naturligt. Det är
genom den senares rykte som den förre blomstrar —
ja, som hela staden tilltar i välstånd.
Klockan J/2 6 på kvällen stiger man åter i
omni-busen för att fara till stationen. Huru olika är ej
vanligen denna färd mot morgonens, eller var det
åtminstone den gång jag här skildrar! I de flestas
ansigten lyste ett nyfödt hopp och alla prisade de i
superlativa ordalag doktor Westerlunds förtjenster, så
att han sjelf skulle blifvit halft förtviflad, om han hört
det, anspråkslös som han är. Sist af alla inträdde
med sin trogna följeslagerska den bröstsjuke, röd,
skinande, hänryckt. Äfven nu hviskade hon något åt
honom, hvarpå han öfverdådigt svarade: »för mycket?
Du hör ju att jag icke kan äta för mycket — och
inte dricka heller. Ja, ja, d. v. s. en viss måtta får
man ju hålla... Puh, så varmt här är! Tillåter
herrskapet att dörrn får stå på glänt en smula? Kors
en sådan doktor; det är nästan ett nöje att vara sjuk,
när man har honom att rådfråga. Och ett sådant
hotell se’n; jag mins inte när jag sist åt en så delikat
lamkotlett!»
»Men jag skall svälta, jag, beklagade sig en
väldig matrona och rullade sina ögon i skymningen; »tre
franska brön om dagen, kött utan sås och kaffe utan
Nornan, i88t. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
