Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det varit i fars och farfars tid; man fick väl
stötta under och lappa på litet, så att inte alltihop
rent af skulle ramla öfver hufvudet på en. Se bara
på fattigstugan der vid vägen! Något sådant hade
han aldrig sett i Erigland. Var det menskligt att hysa
in folk i ett sådant, gamm alt fallfärdigt hybble?
Stoc-karne upprötta och gulgröna af laf, fönsterramarne
sneda och svartnade, takåsen svankryggig och en och
annan ruta sönderslagen här och der och öfverklistrad
-med papper eller täppt med smutsiga klutar. Och så
lågt i taket! Puh! Att någon kunde andas der inne!
Der låg kyrkan. Klumpig och dryg som förr,
med små fyrkantiga fönster, som tittade så dumt, och
ett oproportionerligt tak, som alldeles klämde ner de
låga väggarna. Ja, för små fönster och för lågt i
taket — det var felet med allting här hemma.
Han ämnade fortsätta sin väg, men så rann en
tanke på honom. Han skulle väl ändå se på
familje-grafven, der fadern lagts ner för några månader sedan.
Han öppnade porten och gick in.
Äfven kyrkogården var sig i det närmaste lik.
Några flera kors bara — alla lika höga, allesamman
svaita, förfärdigade af samma hand, efter samma
tumstock. Nej, här var det slut med korsen, här började
de uppslagna träbiblarne. Det var ett nytt mode,
som kommit i gång, sedan han var här sist. Gamle
snickar Pålsson måtte vara död, eftersom en sådan
revolution kunnat försiggå.
Här i hörnet låg familjen Lamberts graf; den
köptes in, då lilla syster Karna dog, det mindes han
mycket väl. Mor och han brukade gå dit om
lördags-kvällarne och kratta. Mor, ja! Hon hade ju också •
krupit ner i jorden, sedan han stod här sist; låt se,
det kunde väl nu vara fjorton år sedan. Der låg
hon nu — klädd i sin brudklädning och med
förlof-nings- och vigselringarne på handen, ty hans far hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
