Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ingenting att tala om. Det första kom på
honom, då han i tidningen läst tillkännagifvandet om
moderns död. Helt omotiveradt kröp det då öfver
honom ett slags samvetsagg eller hvad han skulle
kalla det. Det var alldeles som om han på något
sätt varit vållande till hennes död* eller som om det
varit af sorg öfver hans rymning eller af trånad efter
honom som hon dött, fast han mycket väl visste, att
hon i många år haft ett lefverlidande, som förr eller
senare skulle lägga henne i grafven. Han fick ingen
ro, hvarken natt eller dag. Han förebrådde sig, att
han kanske ej alltid varit nog vänlig mot henne, att
han ej bemödat sig att förstå henne, ej nog mycket
sökt hennes sällskap o. s. v. Det hade varat i en
hel månad, och han höll på att blL alldeles vurmig,
då han lyckligtvis af en nykommen emigrant från
hemorten fick höra, att det verkligen var lefverlidandet
hon dött af.
Det andra anfallet var grillerna han haft nu på
sommaren, den oförnuftiga hemsjukan, som förmått
honom att hals öfver hufvud lemna sina trägna
göro-mål och bege sig till Sverige. Hvad var detta annat
än någon sjuklighet i nerverna, som han ärft efter sin
romaneska och hysteriska mor? För honom som
praktisk engelsman var detta abnorma, oefterrättliga
någonting rent af motbjudande. Det var ju ingenting, som
man kunde ta på, försvara sig emot, få bugt med
genom förnuftsskäl; det kom öfver en så lömskt som
en feber och vållade alltid rubbning i arbetsordningen.
Han betraktade detta mödernearf nästan som ett slags
vansinne, som han var rädd för och blygdes öfver,
och han var färdig att förbanna lifvets usla lagar, som
göra oss till sådana osjelfständiga stackare, att vi till
och med äro beroende af en annan generations
rubbningar i nervsystemet.
Han väcktes ur sina funderingar vid ljudet af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
