Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mors ringar. Af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens lillfinger. En amulett? Han smålog hånfullt. Nej,
så vidskeplig var han inte. Men en varning kanske —
en ständig påminnelse om hvems son han var! Han
hade ju kommit hit för att välja sig ett minne.
Derpå stängde han fönstret, ref sönder breflappen,
som ännu låg kvar på chiffonnierklaffen, stängde denna
och gick derifrån, med en mörk min, böjd rygg och
släpande steg — det var som om fädernehemmets
dam, som fläckat hans kläder och som hans lungor
insupit, hade gjort honom tung och gammal i förtid
och förgiftat hans hjertblod.
Genom skolhusets öppna fönster nere vid kyrkan
trängde ett disharmoniskt surr af barnröster som läste
öfver, en äncjlös, öronpinande afgrundssymfoni i alla
tonarter, som när alla instrumenten på en gång stämma
i orkestern. Kanske var det detta som var anledningen
till, att ett skolminne hastigt dök upp inom honom,
en lösryckt katekesramsa, ord som han ej hört eller
tänkt på sedan han satt der inne och pluggade dem i sig,
med händerna för öronen och tankarne på annat håll:
»Jag, Herren din Gud, är en stark hämnare,
mäktig att straffa fädernas missgerningar inpå barnen
allt intill tredje och fjerde led.»
Det kom öfver honom så plötsligt, att han hajade
till och måste stanna på vägen.
Att han just skulle komma på det der språket i
dag! — »Jag, Herren din Gud–» han trodde
icke på denne hatfulle Jehovah, som straffade barnen
för fädernas skull — men han trodde på Sjelfva straffet,
det ondas naturlag, han trodde på, att hvarje brott
ger upphof åt vida cirklar af ondt, lika säkert som
han visste, att en nedslungad sten gör ringar i vattnet,
som framkalla nya ringar. Men den menskliga viljan?
Om den skärpte sin verksamhet till det yttersta och
endast riktade den med krampaktig styrka på ett
Qnda mål?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
