Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet prat om åttifemman. Med silhuetter af E. Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäller att krypa in i spegelblanka harnesk och dra pä
sig trikoter för att deklamera Severo Torelli eller vara
tragiska öfver hufvud taget. Men i komedien.
Inte för att en dylik spelas sä bra hos oss nu
som för ett tiotal år sedan. Rätt många krafter af
betydenhet äro borta nu, och de hade just sin styrka
i salongskomedien. Men det är ändå i den genren,
vår kungliga scen kan bjuda på det bästa den har.
Dramatiskan var inte god att sköta under våren.
Det har sig inte så lätt att smörja maskinen, när den
ena delen efter den andra blir otjenstbar. Först var
fröken Björkegren omöjlig hela spelåret och sedan blef
fru Hartman dito och slutligen och sist herr Hartman.
På fruntimmerssidan var allra värst. Fröken
Zetterberg måste fram öfver allt, som fornnordisk mö,
medeltida borgarflicka, rysk slafvinna, dansk förföljd
»jungfru», modern pariserdam af verld, som
Desde-mona, Cordelius, Ofelia etc. Fru Helfrid Kinmansson
var alla mammor — verkliga mönstermammor för
resten — och fru Bosin alla verldsdamer. Det var
mest dessa tre, som »gjorde» spelåret.
Fru Hwasser var framme och lemnade sitt
visitkort i Danicheffarne.
Säsongen var för öfrigt bildande. Man fick en
repetitionskurs i allt gammalt, som man just höll på
att glömma bort.
Och den ena gamla komedien efter den andra
försöktes, vändes och slängdes undan, alla utom »Lady
Tartuffe», som lefde en ansenlig tid på sina tomma och
konstlade effektscener.
Ibland fick man mycket på en enda kväll, ett
norskt stycke, så en fransk interiör, så en svensk dito
eller ett danskt proverb och så till efterrätt , på allt
samman en tysk fars.
Hade ej den tyska pjesfabrikationen blomstrat —
hade ej Roderich Heller, Profpilen och dylika oför-.
Nornan, iSSö, 14
r ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>