Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En grobian. Skizz af Ernst Ahlgren. Med teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nästan vara som att rådfråga henne. Men hvarje
tidningsnummer, der det fins något af hans hand, tar.
han med sig i fickan, när han går till henne. — Hon
håller sjelf tidningen, men det betyder ingenting; och
hon läser den alltid vid sitt morgonkaffe, men det
betyder heller ingenting. — »Jag skall läsa upp det här
för dig», säger han och drar upp tidningen, »du kan
väl inte sjelf läsa utan glasögon», och så läser han.
Med tidningen långt framför sig, så långt han kan
hålla den. Han läser med hög röst, allvarligt och utan
att taga fel på ett ord. Det skulle kunna höras i en
hel kyrka, när han läser.
»Syster min» beundrar honom alldeles
förskräckligt. Hon tror att han Jamnat vara en af de aderton,
om han bara velat. Men det törs hon aldrig säga så
att han hör det.
Han beundrar också henne. Hon är den
klokaste och bästa kvinna i hela verlden, förklarar han —
när hon inte kan höra honom. Till henne sjelf säger
han: »höh! — du ä’ så dum, Kristina».
Kristina är enka efter en rådman, barnlös och
mycket förmögen. Hon skulle gerna vilja
testamentera bort sitt till något, liksom »bror Hampus», men
hon kan icke komma på det klara med det sjelf, och
bror Hampus vill aldrig höra på det örat.
»Sju år yngre än jag! — du ä’ så dum, Kristina.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
