Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot söder. Skizz af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga frun stod vid relingen och pratade med
styrmannen, öfverhopande honom med frågor, som
han med ett godvilligt leende besvarade; stundom
vände hon sig äfven till rorsmannen, som stod butter
vid ratten och endast bevärdigade henne med ett
otydligt grymtande, och för hvar gång brast mannen ut i
ett lyckligt, bullrande skratt, som drog först
styrmannen och så henne med sig, medan rorsmannen säfligt
valkade bussen åt sidan för att kunna dra’ på ena
mungipan.
För hvar gång skrattet trängde ned till de båda
på akterdäck, sågo de dit upp, han med längtancfe
blickar, hon halft nyfiket, halft motvilligt, som 0111
deras bullrande glädje sårat henne.
»De ha allt roligt der uppe!» sade han slutligen.
»Jag kan undra hvad det är de skratta åt.»
»Ja, jag undrar det», instämde hon.
»Hör du, Nelly!» utbrast han plötsligt, »om vi
skulle gå dit upp och slå oss tillsamman med dem!»
»Nej, nej», svarade hon hastigt med en rädd
åtbörd, »vi skulle bara störa dem, vi känner dem ju
inte!»
»Prat, känner inte, på resor känner man alla
menniskor. Kom du bara!» Han tog henne i armen
och försökte draga henne upp från bänken.
»Nej, Kristian», bad hon, »låt mig vara, jag är
verkligen litet trött, jag skulle bara störa dem. Men
du kan ju gå!»
»Utan dig!» utbrast han förnärmad. »Nej, då
bry vi oss inte om det. Men du är då också en liten
stackare att vara rädd för allting», sade han och nöp
henne i kinden.
Hon rodnade och s^g sig ofrivilligt omkring, fast
hon visste, att ingen kunde se dem. Då skrattade
han och började gnola, med en skroflig, omusikalisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
