Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trine. En Kjöbenhavnsbild af Daniel Sten. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försigtighet lijelpt af konduktören och en af
ung-herrarne. En dam med en notportfölj gick
obemärkt efter.
Damen upphann henne snart och tilltalade henne.
»Förlåt, min vän, tillåter ni att jag följer er?»
»Ah, gerna — men jag bor så långt borta.»
»Gör ingenting, jag skall ändå gå.»
»Jag haltar; det går så långsamt.»
»Vi kunna ju prata ändå, inte sant?»
»Jo visst.» — Ett af hennes leenden, den
gången ett fint litet undrande, men gladt och tacksamt
leende.
»Hvad heter ni, mitt barn?»
»Trine.» »
»Och ert familjenamn?»
Hon svarade icke strax. »Min mor heter Trine
Nielsen», kom det efter en paus.
»Och din far?»
»Hans namn vet jag icke, men det var en stor,
stor man, och en af de allra bästa i verlden.»
»Såå ... hur vet du det?»
»Trine har sagt det.»
»Kallar du din frior Trine... brukas det här i
Danmark?»
»Nej, men — — — hon är inte min riktiga
mor.»
»Hvem är då din riktiga mor?»
»Det vet jag inte.»
»Var hon också en af de bästa i verlden?»
Äter en paus. Så en frågande blick på damens
ansigte. En liten förklaring var nödvändig. De gingo
in i ett af förstadskaféerna, togo plats utanför i
trädgården, sutto snart vid en kopp kaffe och en tallrik
smörgåsar, och der fortsattes konversationen.
Trine åt som bara ett hungrigt barn kan äta.
Hennes buketter fingo ett bad i gräset, der de lågo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
