Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarbref. Af Helena Nyblom. Med vignett af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och himlen blir mattare, icke mörk, — det är
ju midsommar nu, men man stirrar och stirrar för att
slutligen upptäcka en stjerna, en liten darrande ljus
stjerna inne i himlens guldglans. — Den står så långt
borta, i andra fjerran verldar. Nu hålla stjernoma
sig på afstånd. De tycka väl, att vi än så länge kunna
ha nog af jordens härlighet. När det blir mörkt i
vinter, då komma de och trösta oss. —
Vi sitta länge, länge och hviska på altanen, så
som man alltid gör, när naturen icke vill störas i sin
sömn. Eller också sitta vi tysta, och hon, du vet,
sjunger för oss.
Det är så underligt att sitta der tyst och se ut
i den skumma, stilla natten, medan dessa passionerade
toner från ett menskligt hjerta lyfta sig och klinga
omkring oss,’kämpande, hotande, smärtefulla, tolkande
alla de kval och den strid, som en själ kan rymma.
De skölja tillsammans som böljor öfver mitt
hufvud, sjunka ned och dö bort, och allt är åter stilla
och drömmande der ute i natten. —
Man skulle aldrig vilja gå i säng här, om man
icke visste, att det att vakna var att vakna till en ny
lycksalighet och en ny beundran.
Ja, vet du, att när jag går i dessa skogar, skulle
jag kunna vara färdig att tro att lycksaligheten
verkligen fins på jorden.
När jag känner de varma solstrålarne i nacken
och ändå har skugga öfver mitt hufvud, när all denna
friskhet och vällukt flägtar öfver mitt ansigte och hela
detta skälfvande, vexlande lif rör sig omkring mig, då
känner jag ofta, som om jag aldrig skulle tröttna
der-vid, äfven om det varade i evighet på samma sätt.
Man förstår att meningen är, att vi alla skulle va^a
lyckliga, — men vi äro icke lyckliga.
Det kom en dag en af husets tjenare och talade
om för mig, att i ett af de nybygda husen vid stran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
