Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarbref. Af Helena Nyblom. Med vignett af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott kunna bringa nägon ljusning der inne? — Jo, om
man kunde skaffa två män arbetsförtjenst, uppfostra
en skara försummade barn, gifva helsa och krafter
tillbaka till en menniska, som lifvets hårdhet hade förstört.
Allt annat skulle vara som att kasta en sten i böljorna. —
Det värsta var att se de kalla, nästan fiendtliga
blickar, hvarmed modern såg på barnen, som ville ha
mat, och att se den glädje, som lyste i hennes
an-sigte, då båda de sista små dogo. Och så denna ton
hvarmed hon talade om sin man, han, som gaf henne
hela bördan af barnen och sjelf stannade borta och
drack upp den smula pengar han kunde förtjena.
Utanför plaskade sjön med silfveraktiga böljor.
Det gnistrade i de fuktiga löfträden långs strandkanten,
svalorna flögo förbi fönstret med korta glädjeskrik, —
och der inne! —
Detta är hvad menniskolifvet bjuder, — icke en
eller hundra, utan många tusen.
Då jag kom ut var det vid solnedgången. Det
hade varit en varm, drömmande dag, då naturen hade
stått orörlig, nästan tyngd af ljus och värme. Nu kom
aftonbrisen, och plötsligt vaknade allt till ett nytt lif.
Böljorna gledo långa med taktfasta slag mot
stranden, och alla buskar och träd utefter berget skälfde
och rasslade, som om de viftade en välkomsthelsning
till någon, som styrde mot land. Skuggorna ute öfver
öarna började blifva violetta, medan pilträden här och
der lyste hvitgula i solnedgången.
Öfver allt var det ett färgspel, ett darrande af
strålar och skuggor, som slingrade sig tillsammans och
upplöste sig, för att sedan åter smälta tillsammans i
harmonier. — Det var en stor symfoni, der ingen
klang fattades.
Jorden var som elastisk under mina fötter. Jag
kunde icke annat än i fulla drag inandas denna
lif-gifvande, bärande luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
