Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äktenskapsroman. Af Ernst Ahlgren. Med 4 teckningar af C. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad missbruka sin oemotståndlighet, ty nästan dygnet
om låg han i sin kakelugnsbänk, snarkade eller rökte
pipa, och hans enda passion tycktes vara att göra
påhelsningar i ett tilläst hörnskåp, der han förvarade
sina sparbanksböcker och sin bränvinsbutelj. Men
säker om honom kunde hon aldrig vara, efter hvad
som en gång tilldragit sig.
Se här hvad som händt:
Det var för många år sen, innan mor Lundgren
fylt sina fem och trettio, och då hennes make knappt
nått öfver fyratio. De hade hushåll tillhopa, och hon
njöt den oskattbara nåden att få bo i samma halfva
hus som han. Det var med ett ord innan han lärt sig
hvilken ljuflig tillvaro man kan föra i en kakel
ugnsbänk. Han murade hus, var en tvärvigg och satte
pengar i sina sparbanksböcker.
Så hände sig en vacker dag att han fick ett större
arbete uppe i Kristianstads län, och han blef borta
ända från tidigast på våren till sent utåt vintern.
Hans Penelope satt hemma och sydde. Friare hade
hon inga: hon tänkte troget på sin Odysseus. Han
återkom också, knarrigare än förr, kräsen och förvand;
man måste ha hållit godt matställe på gården, der han
arbetat. Men han kunde ha varit ännu knarrigare,
utan att ha mistat sin Penelopes kärlek, ty den
kvin-liga långmodigheten är outtömlig, när kärleken är äkta.
Men konflikten skulle inte uteblifva.
Det var en dag i slutet af november det
omtalade året. Iklädd sin rutiga söndagsklädning kom
mor Lundgren halflunkande uppför prestens gård, och
det var på Sjelfva lördagen ändå. Prestens dotter —
en ungmö på mor Lundgrens ålder ungefär — hade
flera år lidit af obesvarad kärlek till komministern,
och som hon var ideelt anlagd, hade hon låtit denna
känsla växa ut till ett allmänt deltagande för den
lidande menskligheten, men särskildt hade hon slagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
