- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
31

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äktenskapsroman. Af Ernst Ahlgren. Med 4 teckningar af C. Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, jösses, Lundgren lille — Lundgren lille —jag
har ju inte sagt ett ord!» ropade Katarina förskräckt.

»Nää, du har inte. Men du har nosat der du
inte hade att göra.» Han såg på henne med inbiten
skadeglädje öfver den hjertängslan hela hennes ansigte
förrådde; så vände han sig till fröken och sade med
öfverlägset lugn: »Inte för det jag bryr mig om de
der breflapparne eller hvem som läser dem. Den
tokan var lika galen som somliga andra, men ... Ja,
nu kan Katarina göra som hon vill.»

Han satte pipan i mun och gaf sig till att hugga
så att spån or och splintor flögo omkring.

Audiensen var slut.

Efter den dagen sväfvade Penelope i en ständig
ångest, att mista sin Odysseus, efter den dagen
förvisades hon till vestra halfdelen af huset, och efter
den dagen var det hon så lidelsefullt började tala om
att fara hem till gåsen.

* *

*



När mor Lundgren var så gammal att hon knappt
såg att träda i nålen, hände sig att föremålet för
hennes långa kärlek blef sjukt, och det så allvarsamt att
det knappt kunde bli tal om ett vederfående.

Mäster låg mellan lakan, hostade och drack. Han
var elakare än någonsin, men den som skall dö, kan
tryggt taga sig friheter i den vägen; ljufheten att få
gråta vid en graf förtager bitterheten af alla oförrätter ;
åtminstone för kvinnor af mor Lundgrens natur. Om
hennes älskade börjat svära öfver att hon icke tog
ned månen, så skulle hon alltid lunkat omkring till
sina kunder för att söka rangera den saken. Men
han begärde icke månen.

En dag satt hon i länsmannens kök och väntade
på någon soppa, som man kokade åt den sjuke.
Länsmannen kom händelsevis in och fick se henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free