- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
78

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö. Små skildringar från Södra Kvarken. Af Chicot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bössor och ett halft dussin gamla pistoler. Men vid
åhörandet af följande enkla jagthistoria, tviflade jag
mycket. Icke på skinnen, icke på skjut vapnen, men
på jägaren personligen.

På hans gård gingo en tupp och en höna i allsköns
lycka. Då kom en mickel och nöp hönan. Tuppen
kuckelikuade så jemmerligt, att egaren blef
uppmärksam och satte efter räfven med halfva sitt hus d. v. s.
drängen. De gnodde väl och länge, men kommo
hem tomhändta. De hade icke funnit röfvaren, men
funno, att mickel i stället passat på så mycket bättre.
Han hade genast gått tillbaka och tagit tuppen också,
medan jägarne sökte honom långt bort i skogen.

Sjöfoglarne må bra här. Det är just ingen, som
stör dem. Äfven häcka icke så många af de
mat-nyttigare ute bland skären som man kunde förmoda.
Måsen och tärnan äro här som öfverallt på våra
kuster de allmännaste och de ha af en mild försyn
lyckligtvis icke fått den tvetydiga gåfvan att smaka bra.

Jag lurade mig till att närmare observera, huru
en måsunge hade det och får tillstå, att hans
barndom var allt annat än nöjsam.

Föräldrarne hade till hans födelseort valt yttersta
ändan af en tvärbrant klippspets, som gjorde mig yr
i hufvudet att bara se på och kom en att darra för
måsfolkets enda barns öde. Redet låg så nära
bråddjupet, att det icke var mer än en knapp tum emellan
den lilla gråingens tår och tillintetgörelsen. Men der
stod han så trygg som på ett salsgolf, när föräldrarne
successivt kommo med födan. Inga oroliga flaxningar
på de ännu ofullkomliga vingarne, ingen otålig
halssträckning eller gapuppspärrning som hos andra
fogel-ungar jag sett. Han var indifferentismen eller
tålamodet förkroppsligadt. Det är svårt att tänka sig en
sorgligare lott än denna måsunges från det ögonblick
han krupit ur äggskalet till den stund han blef flyg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free