Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal fröken. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan genom hästar. Han hade fått afsluta och
fullborda sin uppfostran i England och hemkommit
derifrån som en utbildad hästkarl, stående på gränsen
till jockey. Så länge fadern lefde, måste han lägga en
smula band på sin passion, men efter dennes död
bröt den ut i en rent af oroväckande grad. Det
påstods, att hans stall kostade honom femtiotusen om
året, och det fans bokstafligen icke en tanke i hans
hufvud, som icke direkt eller indirekt stod i samband
med hästar. Vid hemkomsten från England hade han
i enlighet med slägtens traditioner gift sig med en
kusin, hvilken dog efter fyra års hvarken lyckligt eller
olyckligt äktenskap, efterlemnande en dotter, Lotten.
Han hade icke varit enkling ett år, förr än han gifte
om sig, denna gång, till slägtens stora förfäran, med
en ryktbar konstberiderska. Äfven med henne
hade-han en dotter, Julia, — men detta äktenskap varade
icke heller längre än det förra, frun leddes och
längtade efter sitt förra lif, och en vacker dag begaf
hon sig hemifrån och kom icke mer tillbaka. Genom
slägtens ansträngningar kom slutligen en skilsmessa
till stånd, på de vilkor att mannen betalade henne en
årlig pension och behöll och uppfostrade barnet såsom
sitt. Det var ett svårt slag för honom, detta, ty han
hade älskat sin hustru nästan mer än sin favorithäst
och gifte ej heller om sig för tredje gången.
Döttrarna voro hvarandra mycket olika. Den
äldre, Lotten, visade redan tidigt i en mycket
ut-preglad grad slägtens karaktersdrag, såsom de utbildat
sig under dess glanstid; hon var stolt och otillgänglig,
klent begåfvad på hufvudets vägnar och alldeles blottad
på talanger, men deremot noggrann och ordentlig ända
till pedanteri, var i allmänhet egoistisk, men kunde
stundom visa prof på ädelmod och sjelfuppoffring, som
då gick nästan till öfverdrift. Till fadern stod hon
icke i något godt förhållande, ty hon hyste en nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
