Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal fröken. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade och pratade med »Marquise», sin mops; med
systern talade hon nästan aldrig.
Då inträffade en dag en märklig händelse. En
söndagsförmiddag trädde fröken Lotten utom porten,
klädd i sin bästa svarta sidenklädning, spetsmantilj
och hatt, hvars fason redan i två år varit omodern,
ledande Marquise i band och med Karin tre steg efter
sig. Utan att möta någon blick eller besvara någon
helsning gick hon utefter hela Storgatan, förbi det
forna familjeresidenset, som numera tillhörde stadens
förnämsta köpman — frun, som stod i fönstret, ville
■ sedan gå ed på, att hon bleknat, då hon var midt för
porten — gick långsamt, stolt och rak under alla de
blickar, som slukade henne, och försvann slutligen på
en tvärgata. Efter en halftimme kom hon åter
tillbaka och återvände samma väg, under samma
korseld af blickar/ men då ledde Karin vid handen en
liten tre års pys, tjock och röd och tvärsäker,
ny-tvättad och kammad och klädd i snygga, fastän
tarf-liga kläder.
Två dagar derefter spred sig underrättelsen, att
den yngre fröken Bolt dött, och tre dagar derefter
var hela staden på benen för att se hennes
begraf-ning. Det var en vacker kista med tre kransar på,
en stor och två små; stadens bästa likvagn förde den
till kyrkogården och två vagnar följde efter; i den
första satt presten och fröken Lotten, i den andra
Karin och samma lilla pys, som man för några dagar
sedan sett gå i procession genom staden.
Men vid grafven lät fröken Lotten den lille komma
till sig och höll honom i handen, så länge ceremonien
räckte. Man anmärkte, att hon icke grät, icke så
mycket som en enda tår; hon var en smula blek,
men stod lika rak som någonsin. Då kistan sänktes
ned i jorden, började den lille plötsligt att gråta, ryckte
loss sin hand och blåste på fmgrarne, som voro all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
